Laserterapi och
vetenskap
Av tandläkare Jan
Tunér ©
Behandling med laser anses av en del personer
stå på en svag vetenskaplig grund.
Detta är egendomligt, eftersom den vetenskapliga dokumentationen
är väsentligt bättre än t ex den som ultraljudsbehandling
kan visa upp. Och åtskilliga andra sjukgymnastiska metoder
har också mycket klen dokumentation. Ändå används
dessa metoder standardmässigt inom den offentliga sjukvården
och staten betalar snällt.
Vad finns då inom den vetenskapliga
laser-litteraturen? Jo, sedan metoden först provades
på försöksdjur i slutet av 60-talet har över
2500 studier publicerats. En stor del är cellexperiment och
försök med djur. Åtskilliga är kliniska studier.
Av dessa är 145 s k dubbelblinda studier. Det innebär
att varken terapeuten, patienten eller den person som utvärderar
resultatet av behandling vet om det var laser eller bara en "låtsas-laser"
som patienten behandlades med. Den subjektiva delen av terapin elimineras
på detta sätt.
Av dessa 145 studier är 105 positiva,
d v s man har funnit en positiv effekt av laserbehandlingen. Men
mer än 1/3 är alltså negativa. Den huvudsakliga
orsaken till detta finner man ganska snabbt om man läser dessa
negativa studier noga. För att erhålla en bra effekt
av laser är det inte bara att ta vilken laser som helst och
lysa litet där det verkar vara ett problem. Redan i slutet
av 60-talet visste forskarna att olika våglängder ger
olika effekt (bl a därför att de har olika inträngningsdjup),
att det behövs en dos av en viss storlek för att det ska
hända något och att olika biologiska tillstånd
behövde olika behandlingsupplägg. Många av de personer
som utfört negativa studier verkar ha varit okunniga om fundamentala
laser-sanningar.
Det ser man bl a genom att extremt låga doser har använts,
att felaktiga beräkningar av dosen gjorts, att ineffektiv behandlingsteknik
använts osv. En del negativa studier verkar vara välgjorda.
De bekräftar att det inte är helt enkelt att få
en effekt, alla tillstånd kan inte påverkas. Eller så
har just de i studien använda våglängderna och doserna
inte varit effektiva. En hel del kan sägas om kvalitén
på en del av de positiva studierna, men uppenbarligen har
man där lyckats hitta en dos och en teknik som fungerar. Det
är därför angeläget att analysera de positiva
studierna för att finna de optimala omständigheterna för
en lyckad laserbehandling.
Några aktuella studier
Hjärtinfarkt
är ett allvarligt medicinskt problem. I en israelisk studie
på hundar och råttor (Uron O, Lasers in Surgery &
Medicine 2001) har hjärtinfarkt framkallats på konstgjort
sätt. Därefter har försöksdjuren fått
laserbehandling i varierande doser och efter olika lång tid
från infarktens debut. Resultaten talar entydigt för
att tidigt insatt laserbehandling minskar den zon av hjärtmuskeln
som skadas i området kring infarkten.
Nervskador
är likaså ett svårbehandlat tillstånd. Den
israeliske nervkirurgen Rochkind har studerat laserns effekt på
nervläkning, alltfrån cellnivån upp till människa.
I hans senaste, dubbelblinda kliniska studie har det visat sig att
laserterapi kan befrämja motoriken hos personer med nervskador,
även på ryggmärgskador. Studien presenterades i
år vid Congress of the American Society for Peripheral Nerve
under rubriken "Outstanding Nerve Paper Presentation".
Flera norska studier (bl a Khullar S, J Oral Maxillofac Surg 1996)
har visat att skador på underkäkens nerv (den som tandläkaren
bedövar och som gör att läppen blir stel) kan läkas
om laser används.
Cancerpatienter
som behandlas med kemoterapi eller strålning drabbas av s
k mukosit. Detta innebär att sår uppstår i munnen
och svalget. Dessa är smärtsamma och kan hindra patienten
att äta. Ibland får behandlingen avslutas i förtid
för att patienten inte kan få i sig tillräckligt
med näring. I tre dubbelblinda franska studier har den positiva
effekten av röd laser kunnat påvisas, senast av Bensadoun
(Support Care Cancer 1999).
"Fönstertittarsjuka"
eller åderförkalkning innebär att blodkärlen
blir trängre och blodcirkulationen minskar. Detta drabbar först
benen. Äldre patienter får ont i benen efter kortare
promenader. De måste stanna "och titta i fönster"
ett tag för att värken ska släppa. Sedan kan de åter
gå en kort sträcka. Attia (Laser Therapy, 1999) har med
framgång använt laser över nedre ryggradsområdet
för att behandla patienter med detta tillstånd.
Munsår (herpes
simplex) kan vara ett irriterande men ganska banalt problem.
En bra receptfri salva finns numera på apoteken. För
somliga personer innebär dock munsåren ett stort problem.
De kan komma så ofta som varje månad och ibland blir
det inte bara en blåsa utan dussintals. Laser är inte
bara en bra symptombehandling. Om blåsorna behandlas varje
gång de uppstår, kommer attackerna att komma med allt
längre intervall (Schindl, Journal of Investigational Dermatology,
1999). Denna effekt har inte virus-salvorna.
Några äldre
studier
Trigeminusneuralgi
är ett tillstånd där kraftiga smärtattacker
i ansiktet kan utlösas genom beröring av vissa punkter
i ansiktet. Den svenske tandläkaren Eckerdal (Laser Therapy,
1996) har i en dubbelblind studie visat att laser kan hjälpa
dessa patienter.
Bältros
är ett mycket smärtsamt tillstånd. Röd laser
är utmärkt i det akuta stadiet. Värre än bältros
är den s k postherpetiska smärtan. Det innebär att
bältrosen läker ut men att smärtan blir kvar, kanske
livet ut. Infraröd laser ger smärtreduktion eller smärtfrihet
(Moore, Laser Therapy, 1989) Behandling med laser i det akuta stadiet
ger även ett skydd mot postherpetisk smärta.
Knäartros
kan lindras med laserterapi, påvisat av den svenske läkaren
Bo Nivbrant (Läkartidningen 1992).
Många fler studier
Om Du vill läsa korta sammanfattningar
(abstracts) av laserlitteratur kan Du klicka här. http://www.laser.nu/lllt/science.htm
Litteraturstudier
När man går igenom
all tillgänglig litteratur inom ett visst medicinskt område
och analyserar materialet noga, gör man en meta-analys. Ett
antal sådana har presenterats och de tidiga gav ett negativt
resultat (Beckerman 1992, Gahm 1993). Dessvärre har de personer
som utfört dessa tidiga meta-analyser inte haft kunskap om
laserfaktorer som dos och behandlingsteknik. I senare analyser över
sen- och muskelsmärtor (Bjordal 1998), smärta (University
of Kanas 1999) och sårläkning (University of Georgia
1999) fann man att den tillgängliga litteraturen mycket väl
stödde bruket av laserterapi.
Den mest inflytelserika utvärderaren av medicinsk terapi är
den The Cochrane Collaboration, ett internationellt nätverk
av litteraturintresserade personer. Tre utvärderingar av laserterapi
har gjorts, varav två varit negativa (venösa sår,
osteoartrit) och en svagt positiv (rheumatisk värk). Tyvärr
har även dessa utvärderare större kunskap om metodik
och statistik än om laserterapi. Om du vill läsa mera
om varför dessa utvärderare inte kan tas på allvar,
kan Du klicka här (http://www.laser.nu/lllt/lllt_editorial.htm)
och läsa en engelskspråkig kritik av Cochrane Collaboration.
Sammanfattning
Laserterapi är en ganska ung
vetenskap och dessutom en mycket komplicerad vetenskap. Här
rör vi oss i ett område där kunskap om cellbiologi,
fotobiologi, fysik och medicin krävs. Att utföra en bra
vetenskaplig studie kräver en hel del expertis. Den vetenskapliga
laserlitteraturen är ganska omfattande men alla studier har
inte hög kvalitet, säkert av skäl som nu nämnts.
Dock är litteraturens omfattning och vissa studiers kvalitet
betydligt bättre än många föreställer
sig. Åtskilliga svenska läkare lever kvar i 80-talet
då striden om laserterapi stod som hetast och då dokumentationen
också var mycket sämre.
Att det inte finns fler än drygt 2500 studier beror bl a på
att laserterapi inte kan patenteras. Därför är aktörerna
inom laserindustrin inte speciellt benägna att finansiera forskning.
Annat hade det varit om det handlat om piller! Om ett piller kunde
lanseras med samma effekt som laser har inom vissa områden,
skulle det väcka sensation.
Man kan med trygghet hävda att laserterapi har en god vetenskaplig
grund, tillräckligt god för att acceptera den som en medicinsk
behandlingsmetod. P g a dess komplexitet behövs naturligtvis
ytterligare forskning, bl a för att fastställa de optimala
doserna och teknikerna. Men den som idag hävdar att laserterapi
inte har en god vetenskaplig bakgrund har inte läst sin hemläxa
ordentligt.
Webmaster kommenterar:
Jan Tuner är nu inne på sin fjärde bok om laserterapi.
Tuner/Hodes böcker är unika inom laserlitteraturen. Medan
deras författarkollegor skriver om specialiserade områden,
så gör Tunér/Hode tvärtom. De samlar in undersökningar/studier/forskningsrapporter
från hela världen, analyserar - jämför - kommenterar
och sammanställer alltihop. På så sätt är
deras böcker ett tvärsnitt av den mest lovande forskningen
inom laserterapi i världen vid en given tidpunkt. Böckerna
fungerar i många fall som rena referensverk för forskare
och andra laserintresserade. Det kan också nämnas att
dom har specialstuderat dom negativa dubbelblinda studierna, vilket
ingen annan gjort innan. Resultatet av dessa kan läsas på
LaserWorld
som är SLMS internationella avdelning
Jan Tunérs referenser - http://www.laser.nu/lllt/galllery_reference/ref_tuner.htm
Om du är intresserad av deras böcker -
http://www.prima-books.com/
Jan Tunérs tandläkar hemsida:
http://come.to/tuner
|
